något utlöser en sprakande ström av förnimmelse
av en suddig gårdag, där du var jag och jag var du
där vi bröt oss in och ut och in och ut igen

känslan lunkar på, som om den aldrig ville dö
sällan är det ju så, sällan överlever den verklighetens dagsljus
känslan av vi två, du och jag, i en strid ström av stjärnlyster

för vackert, för fint, för ljust
vitt och värdigt, gnistrande, bländande
jag kisar, du ler, jag ler, du kisar, vi ler och kisar

det är så vackert
du är så fin
jag är så lycklig