Under en kopp te döljde sig värmen som en frusen låga av pyrande drömmar
det var utanför, inuti ett annat rum som jag hörde de spinnas av guld

En doft av myrra talade mellan världarna
de döda skickade budskap om livets plötsliga förändring

Ingen kontroll att styra universum dess intelligens är allomfattande i sig själv

Släppte in kaos slutade bygga murar av historierna
nattens storm ersattes med dagens lugn

Uppkomsten av solens rodnad som en nyförälskad rodnar bakom skymda draperier
jag hörde fnittret av mitt eget kluckande skratt

Det var en frihet i att låta det vara bara som det är

Om och om igen tog jag upp min penna och målade små prickar av tid och såg i almanackan att nu var det inbokat frid istället för ångest

Det var i sällskapet av få men i visheten av universum som jag fick smaka min första sipp av medvetenhetens smygande magi