minnena av dig
flyter under huden nu
så nära att jag nuddar
odunstbara dofter

andas saknad
genom avståndets murar
plötsligt efter
lång bevarad tystnad
känner jag imman
från din närhet
faller förlorad i ett ögonblick

varför tveka inför ödets röst
kan vi förneka den i evighet
hör du den så tydligt som jag
eller sover du djupt som törnrosa nu
stucken av taggar
från vildvuxna rosor
hör du men orkar inte slåss mer

mina händer längtar beröra dig
vill se glöden sprida sig över din hud
vill kyssa varje doft av dig
berusas utav stunden

tillåter inga ögon se på mig
med samma eld som din blick
dåliga försök till uppvaktning
blott en skam att stjäla min tid

tröstlös denna kväll
sårbar in i det djupaste
den enda som kan omfamna
hålla mig varm genom kylans vindar
är bortsvept av orkaner

men kanske en dag
vi möts i landet av kärlek
där allting är förlåtet
och allting börjar om