Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

jag gick inte utan dig.



jag bar dig när du inte några krafter hade
jag tog bitar av mig för att göra dig hel
jag deltog i dina strider
och tog emot de vassa eggar som mot dig riktades
jag älskade dig villkorslöst.


det har gått många dagar och lika många nätter
ljuset tycks ha lämnat oss för gott
och jag vet inte vart du är
eller vem du är med.

och jag skriver med rädsla i benen
jag skriver med smärta i fingrarna.
mitt hjärta har aldrig varit tyngre.
jag biter mig själv i läppen för att glömma det som verkligen smärtar
och allting blir oklart då tårarna lägger sig som en hinna framför ögonen.

och jag vågar inte tänka på dig
jag är rädd för att åter förälska mig i dig
och jag frågar mig själv varför jag gråter
men är det verkligen någonting att fråga
vi älskade ju varandra.

det var inte längesedan du och jag
två främlingar var
vi kände inte till varandras namn
inte heller varandras röster.
jag kände inte till färgerna i dina ögon
eller djupen i dina skrattgropar.
detta är inte ett försök att beröra dig,
detta är ett försök att våga beröra mig själv.
jag har flytt från tankarna
kvävt gråten
målat över smärtan
och nu står jag här
till hälften vid liv
till hälften död.

och det finns en känsla som saknar ord
den har ingen barmhärtighet
den förgör allt i sin väg
och jag känner hur den sliter i mitt hjärta
hur den äter upp mig inombords
och jag vet inte om det är kärleken
eller tomheten som du lämnade efter dig
som förgör mig mer.

du försöker med iver och tvång att tänka på mig
som någon som inte var bra nog
och jag vill inte att du skall glorifiera mig
men försök att vara ärlig.
vi är människor
vi kommer med brister
vi kommer med misstag
vi kommer med dåliga dagar och åsikter
vi kommer med sorg
vi kommer med ilska
vi kommer med dåliga ursäkter och tvivel
men glöm inte alla gånger jag kom med glädje
alla gånger jag kom med tröst
värme
trygghet
och förståelse
varje gång jag höll din hand
varje gång jag omfamnade dig
varje andetag
varje leende
varje ögonblick av gränslös lycka
varje stund av kärlek för stor för hjärtat att rymma.

våra minnen jagar mig
de jagar mig i drömmarna
de jagar mig när jag står vid busshållsplatsen.
de jagar mig i regnet
de jagar mig när jag sjunger våra gamla sånger.
jag är inte snabb och jag försöker inte fly
de hinner alltid ikapp mig
och de slår mig ner mot marken
hårt
och de tvingar mig att ligga där
länge

men du flyr
du är snabb
men en dag kommer även du att sakta in
och då kommer minnena att hinna ikapp dig
och då kommer du att gråta som jag gråter nu
och du kan fortsätta dölja din kärlek
sysselsätta dig med annat och andra
förgifta ditt hjärta
din kropp
och själ med meningslösa diskussioner
och mellanmänskliga relationer
men även det kommer att hinna ikapp dig
och livet kommer att dra dig ner
som kvicksand mot oändliga mörker
när du inser att det du lämnade mig för
inte gav dig vingar att flyga med.
och övergivenhetens pilar kommer att fortsätta träffa dig
oavsett åt vilket håll du flyr
när du inser att de skadar och förgör dig
trots att du bär rustning.

och jag fortsätter att minnas allt underbart du givit mig
stunder då jag kunnat dö av kärlek till dig
stunder då jag känt att meningen med mitt liv var du
och kanske kommer jag i samband med ditt namn fortsätta att säga älskade
och inte älskar
men glömma dig kommer jag aldrig att göra
inte heller förtränga det som vi delade
jag minns dig med glädje
och jag är stolt över oss.
inte alla hade klarat av det vi klarade av
inte alla hade haft det tålamodet vi hade
den viljan
den styrkan.
tyvärr räckte det inte hela vägen
och det är någonting som jag kommer att tvingas leva med resten av mitt liv.
och kanske kommer vi aldrig att fira våra barnbarns födelsedagar tillsammans
och kanske kommer vi aldrig att älska varandra då våra huvuden pryds av grå fägring
men jag vet att du alltid kommer att leva kvar inom mig.


och jag frågar mig själv
när tog allting slut
för jag minns fortfarande
men allting är redan förbi
och det är svårt att förstå att de två människorna som älskade varandra då
har blivit det du och jag är nu.

den dagen du lämnade mig andades jag in
och jag har ännu inte andats ut.
och jag saknar dig
jag saknar dig så mycket
och jag kommer att sakna dig i allt som komma skall.
och om vi någon gång ses någonstans
stå kvar på samma ställe
vänd dig inte om
låt tårarna falla
och visa mig att det fortfarande inte gått över
och att det aldrig kommer att gå över
för jag har inte kommit över dig
och jag kommer aldrig att komma över dig
somrar
vintrar och vårar
kommer jag att leva för dig.

och kanske är du redan lycklig
och det får du lov att vara
för jag skäms inte över att jag fortfarande tror att jag är ditt käraste
jag skäms inte över att jag fortfarande drömmer om vårt liv tillsammans
jag skäms inte över att jag saknar dig
och fortfarande tänker på dig
inte heller över det att jag fortfarande väntar på dig.

jag vill tro att det smärtar dig med
att du också har en anledning att gråta
och kanske förändras du och blir någon jag inte längre känner
men jag skall minnas dig som du var
jag skall minnas hur dina ögon avslöjade kärlek
jag skall minnas hur du pratade med mig
hur du tog min hand i din
hur du sov vid min sida
hur du brukade tända levande ljus
och hålla om mig hårt

så hårt.

jag skall minnas allt.

jag skall minnas våra dåliga dagar
för till och med de dagar då du gjorde mig arg, ledsen och besviken
kunde jag inte älska dig mindre.
när det var som mörkast kunde jag fortfarande se,
för det vackra med dig lyste alltid starkare.

och det är så jag vill minnas dig.

och jag är trött
trött av min längtan efter dig
trött av att ständigt sakna dig
och jag säger alltid att jag är svag
men jag vet att jag är stark
för det krävs ett hjärta av stål för att överleva
det krävs ett hjärta av stål för att inte brista

men det krävs mitt hjärta för att säga
att jag fortfarande älskar dig villkorslöst.

och glöm inte ditt hjärta
för det gör aldrig jag.





Fri vers av AneLa
Läst 845 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2009-01-14 11:43



Bookmark and Share


  Bjarne Nordbö
Du skriver så det verkligen känns.
2009-04-08

  Patrick K
"och det finns en känsla som saknar ord"

mycket träffsaker rad!

Hela dikten berör!
2009-01-18

  Alexandoria
Känns på något sätt som ett farväl till något som varit. Binder samman dikter du skrivit innan. Fantastiskt bra. Du berör.
2009-01-15
  > Nästa text
< Föregående

AneLa
AneLa