Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

del



du kan väl minnas tonlösheten
huvudsmällen
det kalla hårda ögat
i nattljus
i linor att klä in sig i
ursinnigt virade kring höft och hals
varv runt varv runt det icke tillräkneliga
det smala livet



du kan väl minnas slöheten
att ta sig ut
där utifrån ta sig bort



du kan väl minnas mintsmaken
skinnet
i sökljus
bristningar bulletiner
en trumdunkande rytm



du kan väl minnas de skeenden som tryckte hårdast
en och en föll ur
svart strössel över
gångbanor och torg
böjda bortvända ryggar

korniga





Fri vers av Anna Frölander
Läst 641 gånger och applåderad av 27 personer
Utvald text
Publicerad 2009-01-20 22:51



Bookmark and Share

    ej medlem längre
"en och en föll ur
svart strössel över
gångbanor och torg
böjda bortvända ryggar

korniga"

du för fram många bilder undertexter
på ett nära sätt och på ett annat sätt med
ett visst motstånd, avstånd

snyggt
2009-04-01

  Nina V A
jag gillar linorna, det smala spåret och hur väl du skriver dess riktning, nätet av dessa vi är så invirade i, livet i sitt nystan och man undrar vem sitter med änden och nystar - egentligen? Hur du:et blir jaget och tilltalstonen däri kretsar upp minnen, bilder i sitt sökljus.

"du kan väl minnas de skeenden som tryckte hårdast
en och en föll ur
svart strössel över
gångbanor och torg
böjda bortvända ryggar

korniga"

Anna, alltid gott och berikande att läsa dig!
2009-01-24

  Olof Dahlin
Du för orden bra, de är snåriga och illvilliga, men du för dem bra.
2009-01-24

  arie
att känna igen att identifiera dessa lite grå känslorna inne i oss som också i den hela axspekten av att vara människa kan bli till ett avgörande för hella dennes "hållning"

jag tycker om tilltalet till den som vill bli låta sig själv också känna igen dessa känslor och de dem lungefär likadan betydelse

det är ingert märkligt och diktjaget skapar ett förtroend genom att också visa på "även jag har varit där" i dessa känslor och förstår vad de innebär i sig men då i synnerhet om dessa låter sig bli samlas på hög

och i detta visar diktjaget också på något
av vikt att grunna över

"en och en föll ur
svart strössel över
gångbanor och torg
böjda bortvända ryggar

korniga"

och livet riskerar att slukas upp i grått hål
av meningslöshet samt sorg över att tilfälle inte togs
medan livet pågick

livet blir en ytterst marginell företeelse
i ett större sammanhang
och det är synd för liv är alltid potential
i många bemärkelser

om man förstår att se alla delars betydelse

tycker så mkt om det sätt
dikten låter sig bli berättad



tack
2009-01-23

  Eva Langrath VIP
Tack för denna text som får mig att minnas allehanda ting.

Eva
2009-01-22

  Christer Eriksson
” du kan väl minnas slöheten
att ta sig ut
där utifrån ta sig bort”

Det är så lätt att fastna i sitt eget beteende, gå upp och åka 5 stationer och sen byta till buss, stämpla in och sedan stämpla ut och samma väg tillbaka fast tvärtom. Det måste vara mer liv i livet, skrik och sånt. Så läser jag dessa tre rader.

Ska vi skrika?

Jag tycker om slutbilden, den liksom öppnar upp hela dikten till en dialog rätt in i den skakiga handkameran. Man är så koncentrerad men får inte till skärpan, det är suddiga bortflyende kroppar, kanske så där snett uppifrån sett på en diagonal över Sergelstorg. Alla har bråttom livet går fort och vi är ständigt en bit ifrån det där outtalade. Jag tycker om ditt vemod och dina till synes enkla ordval som inte är enkla. Jag får också en känsla av Karin Mamma Andersson och den där mixen av det konkreta och abstrakta, det värmande och det ödsliga. En mycket bra dikt. Heja dig, liksom.
2009-01-21

  katt.inc
Fragment, splittrade bilder sammanfogade till ett collage av minnen där känslorna bultar svarta bakom orden redo att spränga sig ut, redo att skapa kaos. Din dikt är stark och mörk, och du fångar känslan av kvävd ångest och oro så bra att jag befinner mig mitt i detta känslokaos när jag läser. Tack för en omtumlande dikt, väl skriven.
2009-01-21
  > Nästa text
< Föregående

Anna Frölander
Anna Frölander

Mina favoriter
pistol