År tvåtusenetthundra kommer
firas med pompa & ståt

Jag som aldrig varit
för firande av något slag

Runt min hjässa
har jag virat barndomens
år som serpentiner
Hemma i min boning har
vi fest dygnet runt

Jag tackar alltid nej
till edra dyra champagner,
Jag tackar ja till
rummen som breder ut sig
i allas vår hopplöshet

Den allra första gryningen
la sig på trädtoppens divan
Jag sparkade av mig snötäcket
och fann där under ett flertal
lämningar från föregående sekel

År tvåtusentrehundra
njuter jag fortfarande
mitt otium

Då som nu kommer jag
förkasta edra högfärdiga
nunor när de står hukade
över alla antikviteter;

Däribland möjligen
en drejskiva,
ett porträtt av
en likgiltig Pablo Picasso

också då
som nu