snäll storasyster

gav gärna lillebror allt

kramade hjälpte tänkte

aldrig på att han var annorlunda

min söta älskade lillebror

som inte kunde tala med ord

jag som alltid älskat orden

kunde inte läsa sagor för honom

men rita göra charader

spela teater med stora gester

då fick jag honom glad

tills jag var nöjd

det var inte mamma

trots min hjälpsamhet

hur skulle hon kunna vara

annat än allvarlig men jag

fick inga kramar vad jag minns

pappa var redan död

kärlek kärlek kärlek

var allt jag önskade 

i mitt sköra tillstånd längtade

så mycket alldeles för

så stark men så skör

bristande omvårdnad då

är nog ingenting idag

när gränser för hur barn

får ha det suddats ut

maskrosbarn passar bäst för den

som klarat sig för mycket

på egen hand men ändå gjort det

hittat sin begåvning och använt den

inte trillat utanför gängse normer

funnit möjligheten till ett bra liv

det är bara en sak man bör veta

om man saknar grundtrygghet och

den solvarma handen i ryggen

aldrig var där

då är man skör när livet brister

man kanske inte klarar

att leva vidare efter många

hårda smällar även om

man verkligen försöker och gör allt

och hur skulle man kunna

bli annat än skör

med en sådan start

ingen ska anklagas

allt är försonat och allt

är för längesedan förlåtet

det är bara det att den

sista svåra chocken som gav

posttraumatiskt syndrom

det är bara det att den

kanske är kvarvarande

resten av mitt liv och

varför skulle inte jag

drabbas

när det finns så många