ytligheten äger tiden


insidan är gömd bakom det svarta stålet


ett samhälle utan hjärta byggs upp


i mörkret står vi med sot-fyllda tårar


ensamheten är vår enda vän


vi föddes i utkanten av utanförskapet


där blir vi gamla


där är vårt hem


i dunklet av festligheterna gror vår smärta


men vi är i allafall inte en del av sönderfallet