Jag har en vän som
talar med änglar
de säger att han är döv


Och för alla som
vill lyssna
håller han mässa i
mörkrets ensamhet,
predikar
under månskensnätter,
blottar sina hjärtrum genom
poem på väggarna


Jag brukar hälsa
då han kommer smygandes
i korridoren,
brukar höra honom
fnissa i rummet intill


I öronen
sätter han ibland bomull,
och jag tror
att han vill lära sig blunda


Alla är lurade
av fri vilja


Han slipper förklara
det som ingen
orkar förstå