Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Älskling, jag rider min mara i ensamheten - ändå aldrig dig förutan



det finns rädsla -stor som tefatsögon hos det lilla barnet
kall som vintern när den når naken hud

rädslan är alltid ensam och bara ensam kan du möta den



kurahopa krypain stängadörrar liggastill



det fanns så mycket hopp där i dina ögon
då när de mötte mina den första gången
- så mycket tillförsikt


och jag tänkte:

med en så här stor kärlek kan bara sanningen segra




det var då
på den tiden


då jag fortfarande trodde att sanningen verkligen var det där
konstverket jag hade målat på min vita vägg hela livet


ditt hopp hade blicken sträckt mot större vyer än så
och jag fick stå så nära, så nära för att våga kika


lite
över kanten



vågase modhöra öppnafönster sträckaut



länge hade jag väntat på att allt skulle krackelera
men allvarligt - det är sällan saker faller för att de förintas


övergivenheten är en större källa till vår samlade förtvivlan



som ett öde monument står den nu där
min vägg



jag berusad av dig
förledd

till foten 

av min rädsla


Fri vers av Hannadraken
Läst 782 gånger och applåderad av 21 personer
Utvald text
Publicerad 2009-01-19 12:05



Bookmark and Share

  Eva Langrath VIP
Kamp med livet, kärlek, svek, sorg och överginvenhet skildrar du med mästarhand.
Eva
2009-01-21

  Maria Zena Viklund
fantastiskt bra skriver du !
2009-01-20

  Michaela Dutius
En fullständigt suverän dikt som berör och når in djupt under lagren av ensamhet och rädsla
2009-01-20

  halmstrå
Undrar om bilden på väggen är den där skuggan som skrattar bakom ryggen och ropar om hur det skulle varit om man bara gjort mamma glad. Fantasierna som aldrig kan vara annat än fantasier eftersom verkligheten är mycket fulare än döden. För nog är bilden på väggen död - och om man flyttar in i den bilden dör man och slipper det där med kött och blod.
2009-01-19

  Ola Rydberg
Magnifik är
ordet
hittar många schyssta oneliners
ochså
tex
(övergivenheten är en större
källa till
vår samlade förtvivlan)
2009-01-19

  KeL
Jag vet inte vem som placerat stjärnan under den här texten men jag vet att jag skulle vilja placera fler där om jag kunde. Jag vet inte ännu vad den här texten gör med mig, vet bara att den känns i hela kroppen. Kanske återkommer jag när jag vet. Bokmärker gör jag och tackar.
2009-01-19
  > Nästa text
< Föregående

Hannadraken
Hannadraken