Ett skrik i natten, isen vänder
och barnen vandrar, ett i sänder
till randen av den stilla vak
där kistan väntar, som ett vrak
i havsgudinnans välvda händer

Så djupt i mörkret, stjärnor kallar
till Hades längtan, as-Tors hallar
att leka vid den friska vind
som längtar barnets runda kind
vid ödslighetens vita skallar

Där stryps i vattnet, glädjens själar
att leva döda, utan gälar
bland stoder ur en gudlös frid
skulpterade i Satans tid
och krossade av Adams hälar

när man och kvinna, en för alla
må buga djupt, till jorden falla
att döden ta till hjärtats kött
det ormen nesligen förött
att tvinga mänskan att åkalla

med bön i natten, gudars viste
att finna där, den ende, siste
av allt som återstår att se
när mänskohjärtat slutat ge
när intet är av allt man miste

Ett skrik i natten, isen vänder
så går där barnen, ett i sänder
att drunkna i sin moders famn
få vila djupt i havens famn
i havsgudinnans välvda händer