vinden viskar
ömma kärleksförklaringar
i ditt hår
& får mörka lockar
att dansa
tätt med ljusa

slingras
runt trädstammen
& kisar
på tå mot solen
fångar ljusreflexer
med tungan
& agerar
provisorisk spegel







men efter solsken
kommer regn
& kväver lågors sken
askar långsamt men
inlevelsefullt
två olikfärgade
lockar








& du vet
snödropparna faller
nedför branten
likt tårar detta år
spränger sönder
sammanvuxna lockar

veligt målinriktade
& motvilligt upptvinnade
sköljer hårrester med
mot frostbeklätt täcke

bäddas in &
stoppas undan

begravda &
bortglömda