Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
så länge


i varje kropp finns en människa

välkommen hem

jag är tolv år gammal
halva ansiktet är målat som ett lejon
andra halvan gråter





det kommer flera påsklov
mormor hämtas vid bussen
första gången hon var i stockholm
& sista hon orkar åka

gav mig pogs i ett lila rör
att samla på
(min bror har slängt sina nu)

någonstans ligger de mina kvar,
mer än i minnet
alltid haft lite svårt att
slänga
saker

spelade sällan med dem
sorterade mest

kastarna
de glittrande
katttjejerna i ordningen
snyggast-snygg-konstig



*

lägger mig ibland på sängen
snurrar upp speldosan som dammar
gråter mig blind
men öppnar inte dörren
mest för att ingen knackar
(tvn står på för högt våningen under)

tröstar mig med att det är skönt att gråta
i ensamhet, utan att störas



*

kan inte berätta smutsiga detaljer
från inrökta rum
gamla lakan
avslitna kläder
eller kalla trappuppgångar

inte för att jag inte varit där
utan för att jag inte längre minns

kanske fryser stockholm till is




Fri vers av kaptenen
Läst 301 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2009-01-20 00:07



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

kaptenen
kaptenen