senaste numret av Kyrkpressen fick vi läsa om att nu har den då kommit hit till Sverige, den väntade kyrkofolkdansen! För några månader sedan skrev undertecknad på poeter.se om urpremiären i Sverige, men det jag skrev då, väckte inga större reaktioner eftersom jag inte ansågs vara sakkunnig.

Sedan dess har "Träd in i dansen", som verket heter, presenterats i olika tidningar. Nu har två modiga kyrkans män i Matteusförsamlingen i Ystad, kaplan Lars Lundström och kantor Degerman, skrivit sina namn i den Skånska kyrkohistorien genom att upplåta Herrens hus till förfinad dans! Jag  hurrar stilla för mig själv och gör även en piruett i mitt innersta! Herren vare lovad! Pris ske Gud!

Säkert baserar de sina arrangörsgarantier från vår Herre på det som vi får läsa om i liknelsen om den förlorade sonen, som kommer hem, möter pappan och hör musik och dans i hemgården (himlen). Sång, musik och dans förekommer alltså i himlen, så ock i kyrkan. Punkt och slut för en del, frågetecken och utropstecknen för andra.

Jag har hållit på med "profan" dans i dryga tjugofem år och jag har ännu aldrig hört någon dansa till Guds ära, men vad kul ändå, då. Att äntligen få upp ögonen! Se vad Bibeln egentligen förespråkar! Jag menar det som var dans då, det är riktiga gnidare i modern tid! Musiken då, kan ses som rocken i modern tid! Tack Gud för att du öppnade mina ögon!

 Att kunna dansa så! Jag skall härmed  i min församling ge en förstaklassens Gudsdans och riktigt skaka loss.  Ifall det  stör någon av mina medsystrar och bröder, skall jag rocka loss och hänvisa till ovanstående liknelse! Tack Jesus för att du tillåter Rocken i Guds namn!

Föresten, hur mycket kostar en elgitarr?