du stannar

i skuggan


låter världen brinna



vem drömmer egentligen längre
om annat

än en natts sömn



svara mig du, cecilia lind
svara mig du


*


jag såg dig genom några ord

mellan mephedron
och techno
på en svartklubb
i västberga industri


verkligheten som flimrar
bakom spretande fingrar, tår
tankebanor

håller dig i sammanhangets grepp
trots allt


*



jag såg dig i en sång
som höll allt samman,

en tonart jag sällan når upp till



och jag såg dig, din blick någonstans
och kände
hur jag fanns där i ditt hjärta

när de tog vår kropp
ifrån oss


*



en blodröd sol

vi delar på mitten
och alla tårar från himmel läcker

som själen ur sprucket skinn




eggen som vilar
mot pupillen
reflekterar det du tänker
men inte vågar berätta


*



den enda fria viljan
var ett hål
i ditt kött

och du såg ögon öppnas
såg vem som kröp ut




gud var stor
och din far skar upp din mor
med arabernas böjda svärd


och du lärde mig allt

om öppet kött

om blod som aldrig vill koagulera




du var ett moln av gift

ett sorts porträtt
av mig själv som oskuld


*



kanske var vi tvungna att gå vilse
för att nånsin
hitta hem


kanske målar ljuset ditt ansikte i brons
och färgar din tunga blek


tungspetsen som springer mellan dina hörntänder
och glimten i ögat

du fått av någon en gång i tiden


säger allt som behövs

säger allt du orkar
lyssna på


*



tillslut

kliver du ut i den karga hettan

för att äntligen gå under,

juli är helvetet
du alltid sökt efter

och det är dags
att röra
på sig


dags att gå härifrån,
låt dom minnas dig
som de vill


om de vill




på sina bönemattor


i sina onanifantasier