*1) Intro (obs.spelas sorgset nostalgiskt)

jag kommer ihåg hur jag
och Madde klättrade i träd;
eller Madde klättrade
jag satt på nedersta grenen,
alltid på nedersta
grenen
(fortfarande på nedersta grenen)
med huvudet bakåtlutat
tomma blickar vårdslöst
slängda uppåt
mot lövverket



(du berättade att du aldrig klättrade i träd för att du var tjock när du var liten;det är bättre att vara tjock än feg,
fegheten är oföränderlig)




















*2) 1:a versen

jag har alltid varit
ett trögt barn;
dum i huvudet fackterm endofdiscussion
tog en evighet för mig
att lära mig
cykla
utan stödhjul
med stödhjul
för att inte tala
om
att hålla sig över ytan
utan simdyna
och
fusktår
snuddande
på botten



jag lärde mig skriva någon gång
kanske i femman
Stefan blev sur
för att min novell var 62 sidor,
de andras var 1 och en halv
och en halv
och en halv
och en halv
och en
halv
varför inte 4?



















*3) 2:a versen

jag fick ett nytt när jag började skolan
stor flicka kan själv
har kvar det än,
står
och stirrar
det är fult
och trasigt är det
alla skruvar ramlar ur,
allt flagnar
hela skiten rasar ihop
allting rasar samman

naturligtvis talar jag om mitt skrivbord



















*4) Mellanspel (osammanhängande)

dina ögon tappar färg
i för hög värme
har jag lagt märke till
men det spelar ingen roll längre
du är ju inte min
jag vill ju inte ens äga dig
inte ens din fina
lingua
kanske att jag klistrar upp ditt leende på min vägg
det är tillåtet att dyrka på avstånd
så
det
så































*5) 3:e versen

jag är alltid jagad
av någonting
någon är efter mig
det känner jag

fotbollsplanen
i lambohov
den stora gröna,
fast då var den vit,
sprayad av
småkriminella skitungar
som sprang efter
mig,
som skrek efter mig
som slängde kaststjärnor
efter mig

och sedan
när jag blev jagad
av Jonte & Elias
runt trädgården

då sköt pappa dem
i huvudena
(bang bang)
med en banan

min pappa är bäst


































*6 Tillbaka till a thing called livet

man kan leva
dag efter dag
se hur det går
om det går dåligt
kan man gömma sig
i sin garderob
om man har tur får
man sällskap
trångt och mysigt
och det går faktiskt an
"jaja,jag kan ju leva imorgon istället"
men egentligen
är allt trasigt
både utanpå
och inuti
allt flagnar
hela skiten har rasat ihop
allting har redan rasat samman


















och stödhjulen
ligger nog än och dammar i källaren
vid behov