Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

östan om sol västan om måne - i skuggan 

(agnolo bronzino - 1500-tal - detalj )  




bara rettangolare - sepoltura piazza

 

 

 

 

 

stenmuren har jordats till sin fulla bredd - den har stämt lyktkäglans rikoschett i sin frånvända sida - vänt sitt ansikte in i en dunge under lindverk av algiga grenars saktfärdiga - den har oljat snigelns muskel - i alven har den gröpt ner sitt bläck - och svalt varje kontur till en trevan - mellan tvinnad bark har den pålat sitt katrinmjuka plommonbeck - blinda fingerledskorta djur - ihoprullade lena vagt fosforescerande äggskalsfärgade larver och kluvna kapslar - tömda på frön - askspröda suggor under fossila pansar - allt detta har den ätit

 

 

inte långt härifrån
lägger du upp dina händer  
 
strax intill  
 
 
det här - är bara din vånda -

kärrets spegel - av januaris tomma kåpa -
skönjbara skisserade partier - av kala lövträd -

 

 

bara en innehållslöst adekvat reflektion av tiden an - röstens kvävda gomsegel - härifrån och ända ner till rötternas ävjiga grenverk vid åns selvatten - bakom dämningen - ska ingenting tas ifrån dig - du ska få ta med dig allt 

 
strax intill 
 
 
ska muren stå - och den ärgade tuppen ska vimpla i spiran



Fri vers av wayward - taiga
Läst 280 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2009-01-23 01:00



Bookmark and Share


  Sebastian Lönnlöv (sidhe)
Som nätrecensent läser jag en stor del av den nyutgivna poesin från Bonnier & Co. Du skriver bättre än de flesta publicerade poeter. Det är denna text ett av många bevis på.
2009-02-04

  Ulf Lagerholm
jag tänker mig en point zero, ett origo, där tungan stillnar i text, i sin egen sanning, detta är så fabulöst vackert smärtsamt detta, "östan om sol västan om måne - i skuggan", det är just i det tomrummet det är möjligt att betrakta skeendet, det oerhörda, där det poetiska uttrycket, den approximativa gesten är det enda som står till buds när vi vill förmedla


"den har oljat snigelns muskel"


jag läser dikten som en ode till den ogreppbara skapelsen, en lyrisk stuckatur kring den skapande processen
2009-01-23

  Per Rydberg
God läsnng får jag mig. Det första stycket är späckat med detaljer, klädda i känslor vackra men svarta, så läser jag. Du formar en intensitet i gränslandet mellan erotik och ångest. Jag har lite svårt för stycket som börjar med "inte- bara en innehållslöst adekvat reflektion..." Innehållet är starkt och ligger i linje med resten av dikten, men just den här citerade inledningen känns onödigt tung. Sista raden är njutbart genial! Tack för en frisk morgonläsning av vad som verkar vara en nattdikt.
2009-01-23

  Måna N. Berger
Mäktigt, klassiskt skön, tidlös!
2009-01-23
  > Nästa text
< Föregående

wayward - taiga
wayward - taiga