En pojke
  stark
    råbarkad
        och plikttrogen
   född just så
     med ett syfte
    en lång väntan
           innan implementering
  leker sig yr
    i ett virrvarr av löv
                tills alla har fallit

  hänvisad till en plats
       i egenskap av sitt liv
    hänvisad
            men inte
    hängiven
  frodas inom stängslet
     straffet är hårt för att
                växa sig vild
   enklare ändå att bara vissna
     och lämna plats åt någon
             lika kapabel
  att idka näringsliv

  ensam är det just så
     sammanslagning
              och
         tillökning
              ger plats att växa på
  möten
       om man slutar vara parallell
       och når en
                            skärningspunkt
             om utrymme finns

  tårar tycks tränga fram
          varje gång någon vänder sig
                                     bort
                              från mannen
      kanske orsakade av den
         piskande vinden
             under
                vintern
                     som aldrig tycks ta slut
   eller så är det
              någonting annat som svider
     mänsklig försåtlighet
            om det är tillåtet att nämna den
   mitt på avenyerna
             eller bortom Kaukasus
      ingen egentlig skillnad

  en svag ljusstrimma
       en längtan till
                 våren
   några sista krafttag
     det nya syftet
            när det gamla förtvinat

  en ny början