Namnet skar sönder bilens metall ,
hjärtat for upp i hjärnan ; Panik

Ölen sprang iväg ,
alkoholen vann deras lopp.

Det gjorde ont att höra rösten,
han som försökte läsa mig som en öppen bok; den där natten ni vet.

Samma natt när verkligheten försökte äta upp mig.

Kramen vid entrén,
igenkännandet.

Hans andedräkt i min bara hals.

Skrattet, leendet, ögonen, smidigheten att se så ingen annan ser.

Rösten till en underbar rockballad,
ögonen, leendet.

En vacker dag kommer sanningen fram,
då är jag blott en naken gestalt i ett betonghav.

Då kanske allting blir som förr, jag & de mina.

Kvällen glöms aldrig,
då allting stannade.

Då han , försökte igen, säga ; du blir aldrig nöjd.