Det var en deprimerande vanlig dag i Örebro.

Staden som har en "Likkista" som monument

över inbundenheten & träääligheten & surheten.

Men denna dag kom jag mitt i vintern i min

blommiga pyjamas längs huvudstråket.

Jag gick på huk som Groucho Marx...

sjöng löjliga melodier... & brast ut i ett

tjut inför de allra tråkigaste stadsmedborgarna.

Innanför mina byxor hade jag min kuk

i ett fodral... till slut var jag endast klädd

i detta minimala fodral... & jag skrattade

hejdlöst så jag grät åt alla uppspärrade

blickar... jag ställde mej på torget

deklamerade med megafon mina texter

om staden... som har skrämt bort

så många roliga människor, konstnärer,

rockers & andra.

Till slut kom naturligtvis farbror polisen,

jag fick böter, men jag fick enorm publicitet,

tidningar & TV kom, jag pratade i radion,

fick mina egna minutrar i "morgonpasset".

Folk började le blygt när de såg mej

gå över stan i min blommiga pyjamas

& jag delade ut dikter & blommor

till de mest ledsna & utslagna.