så brusar åter upprört hav
som stormen piskat hårt
så viner vinden runt det hus
vi byggt och kallat vårt
ett hav som når till varje hamn
men aldrig längre in
ett hav som ropar hennes namn
och havets röst är min
ett hav man gärna färdas på
men aldrig dyker i
ett hav med många mörka djup
och vilt sjöröveri
men stormar det så måste det
få storma tills det dör
tills Mästarn från genesaret
som alltid ser och hör
i kärlek räcker ut Sin hand
och helande berör
en sårmärkt hand från himmelen
når även utanför...

LARZ GUSTAFSSON 18/5 2008