kanske ett av sorgens

många ansikten

är den borttappade

förmågan till annan

längtan än den

efter tid

som var

den längtan

fick själv bestämma

tiden

varade tills

den blev jag

så satt jag plötsligt

och längtade

till en vän och

förväntansglädje

påminde mig om sin existens

en ny nyans

av blått

strimmade min himmel