Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kärlekstankar och sameslöjd i ett hörn på biblioteket

Och så Hon I Grått I Hörnet med nytt armband. Hon fick det som en gåva. En samisk silvercirkel runt den smala handleden. Den är vacker. Cirkeln förstås ja, men handleden. Den lilla handen med de små känsliga fingrarna - och handleden. Den är faktiskt vacker.

Hon har tänkt på det ibland, hur tilldragande en kroppsdel kan vara, bland andra så betydligt fulare. Hon har tänkt att det är hennes händer och handlederna som blir avgörande. Det är dom som kommer leda henne till kärleken. Människan som bär omkring på mottagarrummet till hennes kärlek (och som faktiskt gör det i detta nu, fastän helt omedveten om att det just är hon, hon i grått som är givaren). Den människan kommer liksom slås av dessa seniga smala och känna att det avgör saken. Att det blir hon. Nu, imorgon och för alltid.

Men nog om det. Kärleken tar alltid mycket plats. Så även i en text om Hon I Grått I Hörnet.
Hon sitter i alla fall där. Betraktar. Verkar vänta på något. Någon? I så fall har hon väntat länge nog. Kärleken tar alltid mycket plats. Så även i hennes liv.

Mellan bokryggar och söndersuttna fåtöljer alla dessa andra målmedvetna nöjda, eller begåvade utan insikt om allt de missat. Dessa betraktar hon mellan raderna. Inspirerande bok får vänta i knäet för hon måste få fastna i åskådandet av de andra. Hon tillhör väl dom Hon I Grått I Hörnet? Men drar sig ändå undan. Skräcken – att inte höra hemma och ändå vågar hon kliva ett steg åt sidan, dras åt De Andra. Märkligt. Men om den högst normale mannen i svart vid avdelning H skönlitteratur får bestämma (och det får han för han tittar mycket på henne) är hon nog lite märklig hela hon. Åtminstone vilsen. Ung och vilsen.

Tappad tråd igen. Det blir så när mannen tränger in. Kärlek och allt som därtill går att relatera tar alltid mycket plats. Hon i Grått vill i alla fall möta människor. Hon har kommit på det och det är därför hon sitter där. I hörnet förvisso men ändå mittibland dom. Hon vill möta människor på precis samma sätt som sker i böckerna. Dessa lustfyllda, ångestladdade och livsavgörande möten med en människa någonstans någon gång. Det är det hon vill uppleva. Därför går hon dit så ofta. Därför skrivs denna text. Och hoppet är ju det sista man släpper taget om.

Men inga möten att hurra över idag heller. Hon I Grått I Hörnet konstaterar att det vore lättare i en annan stad bland andra böcker. Andra människor? Där skulle det faktiskt kunna hända. Någon annanstans. Den samiska silvercirkeln glänser till lite i skenet från bibliotekets dova läslampa när hon lyfter den inspirerande boken. Det glänser inte starkt. Du skulle inte märka det om du gick förbi. Men för Den Uppmärksamme blinkar det till litegrann - och så igen... och när denne åter tittar åt silverskimrets håll lägger personen märke till Hon I Grått I Hörnet. Fint armband tänker han – och vilken vacker handled...




Övriga genrer av mejo
Läst 476 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-02-02 19:37



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

mejo