Ni västerlänningar talar om naturen
som om ni ägde den när den enbart
är en del av det stora alltet.

Ni talar om det sanna och det stora
som om det var något ni såg på film.

Ni som har allt det materiella verkar
inte bry er om något annat än just
det som är det världsliga.

Trots att ni inte längre behöver kämpa
så hårt för att överleva, så använder
ni inte tiden till annat än meningslösa
och själlösa tidsfördriv.

Kärleken tror ni att man kan stänga in
och ha i en liten ask, ta fram den när
man själv önskar, och ge när det passar
agendan. Ni är offer för habegären.

Ni tar en handfull sand i handen och
knyter handen hårt om sanden. Till er
stora förvåning rinner sanden ut trots
att ni klämmer så hårt. Ni förundras.

Så här tänker vi österlänningar:

Ta en handfull sand
Låt den ligga i din öppna hand
Sanden ligger kvar
Som kärleken du har