Hur högt i tak har vi?

Är det mänskligt att göra fel?

En av mina läsare gav upp en text, under förevändning

att inledningen innehöll språkfel.

Det var säkert ett sätt att tala om för mig att det var en

urdålig text. Kanske en ren skittext under hans lupp.....

Jag kan bara svara på hur jag själv gör.

Om jag upptäcker språkfel, brukar jag påpeka det på mail

till poeten, men inte i kommentaren.

Nog har jag tålamod att läsa en text med både stavfel,

syftningsfel, tempusfel, genusförvirring osv.....

Jag dömer inte ut en text innan innehållet har

begrundats.

Och jag har funnit många pärlor, trots språkfel.....

Kanske beroende på min förmåga att läsa mellan raderna.

Det uppfattar jag som viktigt; förmågan att se budskapet.

Om vi vore lika, och la ribban på exakt samma ställe,

skulle det möjligen bli fullkomligt perfekta texter. 

Men kanske också gäspande uttråkat.

Eller?

Vad tycker du?