Det finns en doft bakom ett ögonkast. Dina smala fingrar, så kalla de känns då de snuddar mitt ansikte. Rör mig och rör mig aldrig mer, eller ta så min hand - den kan vara din. Det är ditt krusade hår i sommarregnet. Hur ska jag kunna se att du gråter när jag inte ser dina tårar. Du är vacker när jag sårar dig, men mitt liv är inte ditt. Så många dörrar ska öppnas, men så sällan stannar man längre än att man helt flyktigt uppfattar vad som finns där. Är ditt leende ett undantag att ta miste på. Du är vacker när du sover, så liten är din hand i min. Så nätt trippar du fram genom alla årstider, jag finns alltid där bakom. Tar emot dig då du faller. Älskling, ditt liv kan inte vila på mina axlar. Ditt mörker kan ingen klara av. Jag lovar att jag ska älska dig men, man kan inte lova att älska. Kan du se mig där du ligger, frusen och kall? Jag värmer dig, emellan den fuktiga jorden, håller din hand. Det är doften av dig och jag blundar, det är dina smala fingrar som trevar och snuddar. Det är dina tårar en regnskur ska ta ifrån mig. Ett löfte jag inte kunde hålla.

Aldrig har jag saknat dig som nu.