vi två. som ögonblick går förbi
som resor som tar slut.
har du packat din väska väl
jag har packat min
har du kammat ditt hår fint
jag har flätat mitt


har du kysst mig på kinden
jag har kysst dig på munnen
har du memorerat mina drag
jag har fotograferat dina


kommer du minnas mig nu
även om jag reser min väg



du sitter så tryggt och vackert
i dina egna memoarer
medans jag vankar av och an
på alla solkiga trottoarer
i en stad alldeles för stor
för mitt sinne som når
alldeles för långt bort
lever på ett gammalt
minne



ta så en sax och klipp sönder
klistra så de trasiga bitarna
som inte existerar i det verkliga
på ditt skamliga kollage



jag skriver mitt manuskript
men du vill inte ha mina
roller


jag sliter det som finns
i remsor lägger i din hand
försöker nynna dig till
sömns



men du kan inte sova
det finns något annat
som väntar och väntar
en klocka som tickar
och går



och så finns jag
som ingenting
förstår



jag trodde allting var
en tillfällighet



men så är du ju vuxen
och jag ett litet barn
så ska du förklara
när jag inte hör


för
jag är döv
i dina ord




blunda blunda blinka
plinka piano plinka
klipp klipp med saxen
gå ut med taxen
starta

din volvo
kyss
din
fru



vi två. en tillfällighet
som inte fick en chans
ett ögonblick ifrån
något som kunde vara
på riktigt



jag har packat min väska väl
jag är redo att ta mitt farväl
håret är flätat och grant
jag reser men kom ihåg
det jag sa är sant




ett foto i ett tryggt emballage
greppa så saxen få klart ditt
kollage



saknar jag så saknar jag
vaknar jag så vaknar jag
missar jag så missar jag

är det min position att vara
bitter och besvärlig minns du
den sommaren var härlig!



farväl och adjö
saknar jag någon
så saknar jag