Vem är den leende främlingen
som stumt möter min blick

Tårarna som rinner i själen
tecknar djupa spår i ögonvrån

Sorgen som ekar tyst i tanken
ligger gömd i ögats mörka blick

Smärtan som skär i kroppen
får mungiporna att darra och sakta dala ner

Trotsigt kämpar munnen för att le
för att hålla smärtan borta

Fäster blicken mot ljusets låga
för att hindra sorgen välla fram

och rynkorna som kommit är mitt starkaste bevis
jag har levt och vågat älska
och ska göra det igen