Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
När det inte finns några anhöriga, åren rusar iväg.....och
allting måste ta vägen någonstans en dag



Frågor

 

och hur ska jag våga se

våra filmer fyllda av liv och skratt

min älskades varma röst och glada blick

säg

hur ska jag orka se allt detta

och samtidigt veta

ingen annan kommer

att fråga efter det

och

fråga mig själv

om jag ska bränna allt

när jag har sett det och

gråtit över saknaden fråga

mig själv

 

vad gör jag nu




Övriga genrer av -Ulla Tilemo- VIP
Läst 238 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2009-02-09 22:46



Bookmark and Share


  Eaglemountains VIP
Det kan komma en dag, när Du orkar att ta fram dessa filmer, och får återigen uppleva det ljusa som Ni en gång gjorde tillsammans, minnas när Ni höll i filmkameran. Att få höra era gemensamma röster i glädje, kan lindra mycket. Även om det inte finns några anhöriga, så finns ju Du kvar, som var en del av denna relation. Det kan säkert ta en lång stund att komma över det värsta, men jag säger som Karl-Bo, ta ett litet steg i taget .....
men, vackra minnen ska man vara rädd om, även om de från början kan orsaka sån smärta i själen .....
2009-02-10

  Annie b'larsson VIP
Nej, gör dig inte av med dem. De kan väl ligga i en vacker låda tills du orkar titta en dag. Sen, om många, många år, kanske någon hittar lådan med filmerna - och tycker om dem.
2009-02-10

  Ewa-Britt Nilson VIP
Inte lätt
vilket sätt
som bäst är
att ta här...
2009-02-10

  Bibbi VIP
Skriver under på Karl-Bo här.
2009-02-09

  Karl-Bo Lundstedt VIP
den smärta du beskriver här
känns igen..... texten värker..
hur ska vi orka??
genom små, små, micro steg....kanske??
applåd
kb
2009-02-09

  Njord
Bränn dem inte. Även om ingen vill ha dem sedan så är de i alla fall dina (era) minnen av er tid.
Jag ser mina filmer, tar en w och gråter
2009-02-09
  > Nästa text
< Föregående

-Ulla Tilemo-
-Ulla Tilemo- VIP