Jag känner
en liten pojke
som tycker om
men har svårt för
att visa vad han känner

för han är rädd
rädd för att bli besviken
och sviken av sina vänner

Han är så van vid svek
och vet alltför väl
att livet för en liten pojke
inte alltid är en lek

Det gör
mindre ont
att hamna utanför
när man själv får välja

dessutom du då slipper
onödigt mycket skit svälja

Pojken jag känner
vill bara få vara
sig själv
unik
men ändå få delta
på samma villkor
som alla andra

Egentligen älskar han
att få och ge
massor av pussar och kramar

men när andra gråter
han bråkar, svär och slåss
ty ingen synes bry sig
om hur han känner

De konstaterar blott bara
att han har väldigt svårt
med det där med vänner

och att han inte håller sig
inom stipulerade ramar

Jag vet att han bär
på mer
än vad vare sig
du
jag
eller någon annan
förmår oss till att se

På kvällen
när han lagt sig i sin bädd
vill han ha dörren på glänt
ty även om han kan vara tuff
så vet jag att han känner sig
ensam
liten
och ganska rädd

Rädd för
att ingen vill veta
varför han har så svårt
att visa att han kan gråta
varför han väljer att bråka
och inte synes vilja förlåta

Men jag vet
att han kan
och så ock gör

om än han väljer
att lyssna till musik
tyst
i mörkret
där det inte finns publik

intills den sista låten
som döljer gråten
tonat ut
och drömmarna
tagit över

och ännu en dag är slut

Då går jag in
tar bort öronsnäckorna
stoppar om täcket
kramar hans hand
och smeker ömt hans kind

och viskar tyst

- Jag älskar dig
Du är den allra finaste för mig
I morgon blir en mycket bättre dag
för då gör vi ett alldeles nytt försök
tillsammans - du och jag!