det går bra

på morgonen och förmiddagsturen

dryga timmens hundpromenad

fikastunden

sedan börjar krypet

under skinnet

tristessen meningslösheten

trycker ner

åker och handlar

intill döden trött redan då

ryggen sviktar

varorna orkar inte uppför trappan

om solen skiner

syns allt ännu bättre

allt det jag aldrig

kommer att orka fixa

och meningslösheten

blandar sig med

trötta kroppen

och ryggen som värker

ny hundpromenad

kattmaten slut

fåglarna ätit upp

och

kropp och själ

själ och kropp

undrar

var det detta

som var meningen

med livet