Ni ser nog inte ljustet
på samma vis som jag
men om ni gjort det,
(kunnat tillsätta de
två dropparna av
mänsklighet och förståelse)
då kunde ni ser hur svart
världen blivit och hur fel
alla försök att vandra i
era glansiga fotspår var.

Då kunde ni försökt hålla
balansen tillsammans med mig
istället för att springa före
och ropa mitt namn med vetskapen
om att jag aldrig sviker den som
slår, varken löst eller hårdast
I stället för att låta mig rangla
5 kilometer bakom era ryggar och
önska mig en livstid framför i full
färd med att polera den röda mattan
men kanske är det vackrare leva i ljuset.

Skulle ni tillsätta dropparna
och fortsätta ta mig förgiven?