Vi har inte hörts av på länge.
Jag tänker på henne ofta... ofta.

Så kom hon med utsträckta händer
för att ge mig en stor välkomstkram.

Jag hade glömt hur färgglad hon var.
Men jag mindes hennes älskliga sätt.

Hennes omtänksamhet som jag väl
feltolkat som äkta - var tillbaks igen.

Minns ni försoningens sötma . . .

Hon säger "förlåt mig för allt som blev fel"
Nej nej det var ju mitt fel allithop, säger jag.

Och så skrattade vi åt allt.
Njöt av återseendets glädje.

I det ögonblicket fanns det inget annat av betydelse.
Försoningsglädjen var det allt överskuggande.

                                 ~ ~ ~ ~

När jag vaknade
kände jag efter
hur jag mådde
och undrade om
detta hade hänt

Jag var kvar i
försoningskänslan
men insåg också
att detta inte någonsin
kommer att inträffa i verkligheten . . . .

En av mina vänner säger att man aldrig
ska sluta tro på underverk . . . .
och att drömmar kan berätta mycket . . . .