Min kudde luktar fortfarande lavandel
så jag tar en promenad en stilla januarikväll
& somnar någonstans på nattåget till Berlin,
någonstans dina lockar inte kan hitta mig,
någonstans bortom minnen

& det spelar egentligen ingen roll
hur vi var timmar vid telefonen,
hur jag skyddade dig från asteroider,
eller var jag vaknar upp imorgon

mein Berlin

du föddes ur
ingenting
& tände gatlyktorna i mina ögon,
miljoner stjärnor i mina drömmar

& ikväll,
kommer jag dö
utan dig,
med de sista dropparna
kvar i flaskan

ljudet
av hård räls
ska tysta magman,
tysta kvällen
du väckt
i mig

mein Berlin

alltid
någon annanstans
redo att tända
en lykta,



redo att släcka en annan