Jag är dotter till en dåre.

Jag var liten och rödlätt,
tunn och fräknig.
"En klok unge"
om man fick tro min borderline moster.

Men vad jag aldrig förstod
var hur pappa
skulle kunna äta vindruvorna
vi gav honom

När han låg fastspänd i sängen.

Fri vers av Maria Natasja
Läst 1403 gånger och applåderad av 69 personer
Publicerad 2009-02-19 11:50

Skriv ut
Spara som PDF

ej medlem längre Precis Varför är det så svårt att äta vindruvor 2014-08-03

Anya Starkt med en bra gestaltning i vändningen i sista raden. BRA! 2014-06-11

Flicis tänkvärd text 2014-06-05

Hans Christian Vet inte om jag skall skratta eller gråta ? Din unika stil som vanligt och så underbart kärnfullt skrivet. 2014-05-12

Samuel_ Great! 2014-01-08

Gunnar Hilén Klämkäckt vansinne...gillar starkt ! 2013-12-17

Moa Martinsson Tungt - men snyggt! 2013-12-09

Suzy med punkterna Verkligt ruskigt snyggt!!! 2011-03-19

Staffan Welroos ja, mångas vardag tyvärr... snygg finish! 2009-04-22

J A Nicander Aj! Barnets nakna ögonblick i rena orörda, icke tillrättalagda beskrivningar och tankar, förmedlar du med vass precision. Denna är väldigt talande och lämnar ett tydligt känslotryck efter sig. 2009-03-31

jordgubben Läskigt verkligt! Men blir lite mörkrädd av den här, välskrivet! 2009-03-09

Alfie M Oj, vad starkt! Jag ryser i hela kroppen! Mycket känsligt skildrat! Bravo! 2009-02-28

Caprice! Aj - rakt i solar plexus! Måste kippa färdigt... 2009-02-28

När vi blir strukturer Jag fastnar för ditt skrivande. Det är enkelt och uttrycksfullt. Fint och komiskt och lite nedstämt. 2009-02-22

LassO gummiband? 2009-02-21

L-G Kanske givandet var grejen, från dig till någon annan ? 2009-02-20

Per Teofilusson finfina grejer. Högtryckt från början tillslut, ibland behövs inga nyanser eller kontraster, det kan bli jävligt bra ändå. 2009-02-19

Carola Zettergren URSNYGGT! 2009-02-19

Bellissima *L* KÄnner igen mig lite i denna dikten. Jag var också liten, rödlätt, tunn, fräknig och klok, och min far var störd, men dock inte fastspänd. Hade kanske varit bättre om han var det... Sorgsen ton i dikten. 2009-02-19

Malinosa Den här var bitsk och samtidigt sorlig. 2009-02-19

FinnRaggarn "En klok unge" ,du är den intellektuellaste på den här sjaten. 2009-02-19

Lars Gullberg Förstod aldrig hur. tänk detta lilla kloka barn. för barn är alltid lösningsfokuserade. Sen tar du helt underbara små ögonblicksbilder. dom matar fram denna "underbara värld" i ett blickfång. tycker om din sköna ironi den klär av dom en och en 2009-02-19

Larz Gustafsson Stark och väldigt påtagligt påträngande. Lyckad dikt med andra ord, men ett tragiskt budskap. Hälsningar: MIB 2009-02-19

Skäl till själ ah jävlar. vilken hemsk bild jag får i huvudet. låter så vackert när ni kommer med vindruvor men avslutas så mörkt med den fastspända pappan. hela texten pendlar mellan ljus och mörker där det känns som om mörkret tillsist tar över 2009-02-19

Lili Samuelsson ja du, det här bara är och det är bra 2009-02-19

publikator kapow! 2009-02-19