som när jag såg

stormens öga

i bedarrat tillstånd

sjunga sin sista strof

så stilla som

när upprört havs

berghöga vågor

drar bort mot horisonten

när vågors vita gäss

lagt sig under

sin vinge att sova

så stilla

så stilla som när

rosens långa törst

äntligen

fångar regnet

det blev så stilla

när gråten efter

min älskade börjat

klinga av

sakta sakta

tonar den ner

lite lite i taget

stilla stilla . . . .