Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Den jobbigaste dikt jag skrivit....


EN MOBBAD PERSONS BEKÄNNELSE

Okej, jag var mobbad som liten i min klass,
från femman upp tills jag gjorde lumpen.
Ofta vart jag kissad på och slängd på dass,
jag trodde det var mitt fel, inte slumpen.

Varje lektion kom det små små brev,
där de skrev vad de skulle göra på rasten.
De slog mig ofta och hårt i mitt skrev,
och fnyste när de kastade småsten.

De hade en speciell och sällsam lek,
där de ställde sig i en ring omkring mig.
De krympte ringen och sparka tills jag skrek,
eller tills någon tjej kom och sa NEJ.

En dag var ett rådjur överkört och i slamsor,
det låg vid väggrenens djupa dike.
De bar dit mig och slängde av mig mina skor,
det var skamhet och rädsla utan dess like.

De tryckte in mitt huvud i rådjurets kropp,
och ställde sig och kastade sten.
Jag fick ej gå därifrån, jag hade inget hopp,
att jag skulle kunna stå rak på mina ben.

Vintern kom och blev till mobbarnas paradis,
när snön fick deras uppfinnesrikedom att växa.
Och mitt liv gick från fruktansvärt till riktig kris,
när jag fick min alldeles egna läxa.

Isbollar som de gjort med krossade glaskärvor,
smekte de över min rödfrusna kropp.
Jag drömde mig bort och tänkte på mor,
och såg för min syn en ensam knopp.

Den hjälpte mig många gånger att ta fram,
när de tryckte ner mina ben i gyttja och jord.
Jag kom inte loss utan stod där som ett lamm,
när de kastade sina glåpord i genemsam hord.

I sexan kom en kille med laddad pistol,
satte den mot min tining och skrattade.
Han stod där majestätiskt och kände sig cool,
med ett äckligt leende, jag trodde jag fattade.

Att såklart jag blir mobbad när jag är liten och ful,
när jag har glasögon och finnar i mitt feja.
Skulle jag få uppleva ytterligare en jul,
jag var rädd och det var så mycket jag ville säga.

Jag var kär en enda gång under fyra år,
jag menar, vem är jag att vara kär.
Det var en tjej med gyllenblont hår,
hon spottade mig i ansiktet och sa att det mig klär.

Så kom jag till sjuan, åttan och nionde klass,
och mobbarna följde efter mig såklart.
Jag har gråtit mig till söms varje kväll på min madrass,
och visst var det mitt fel allting? Självklart!

Mitt skåp var nerkissat varje jävla dag,
vilket helvete att be om nya papper igen.
Mitt självförtroende sjöng med varje slag,
jag bad till gud varje natt om en enda vän.

Det gick så långt att skolan skaffade en kille,
som följde mig vart jag överhuvudtaget gick.
Och som ni förstår var det absolut inte det jag ville,
jag gömde mig och sprang från den hjälp jag fick.

För plötsligt hade de kastat min ensamhet på mig,
och visat upp min mobbade status för ALLA.
Var det mitt fel, var jag så äckligt annorlunda säg,
att de gjorde allt för att få mina tankar kalla.

Jag strykte väggarna under tre års tid,
ville inte vända ryggen min fri.
Jag hade inte kraften att ta deras strid,
för alla de gånger jag varit tvungen att sy.

De brukade fylla en burk med en massa pissmyror,
sedan tvinga in alla de tusen under min tröja.
Och alla de tankar och allt du tror,
försvinner när allt annat måste dröja.

När tankarna blixtrar och psyket förstörs,
under många långa ensamma dagar.
När alla man tror man kände säger, vi hörs,
men istället bara skäller och klagar.

Då orkar jag inte tänka på mitt eget förflutna,
och orkar inte gå till någon satans psykolog.
Istället så lägger jag mig med mina ögon slutna,
försöker tränga bort allt hemskt jag kommer ihåg.

Vet inte om det fungerar men jag skriver ur mig min ångest,
och ber om eran hjälp att bearbeta det här.
Och kräver ingenting tillbaka, ni kan se det som en gest,
i förståelse över att det finns folk lite här och där.

Som också varit med om dessa hemska minnen,
som ligger och värper sina äckliga små djur.
Jag önskar att jag kan få lugn i alla mina sinnen,
att sången ska gå från moll till dur.

Blodet har varit min vän i alla dessa år,
och tanken på att få en tjej hade försvunnit.
Tanken att ALDRIG få barn hade blivit mitt sår,
det har nu nästan läkt, men vad har jag vunnit?

INGENTING!

@Jonas Månsson




Fri vers av CRAIDLARN
Läst 766 gånger och applåderad av 27 personer
Publicerad 2009-02-23 13:53



Bookmark and Share


  fucking poetic
Hejsan
jag tycker att det är väldigt bra skrivet. Och så klart undrar jag om det är självupplevt eller om du försöker sätta dig in i själva situationen. Men antagligen är det självupplevt.
Förstår att om detta är självupplevt så måste det ha varit svårt att skriva om.
Jag har själv blivit mobbad, men inte så att det var fysisk våld.
Så jag kan förstå dig.
2009-06-04

  Annine
Jag.. vet inte riktigt vad jag ska säga. Det känns inte som att det är texten som man ska kommentera i detta fall. Jag förstår dig nu, att du inte vill berätta. Men jag finns här för dig, vad som än händer Jonas. Vad som helst.
2009-05-01

  Fånga dagen
Det var en starkt utlämnade text och jag känner igen mig var med mobbad i skolan och blev utsatt för en hel del
Otroligt modigt att du våga skriva om allt detta
mvh Anna-Karin
2009-05-01

  en_kaospassagerare
som så många andra sagt, otroligt gripande och bra text! hoppas allt är bättre nuförtiden iallafall! ha en bra dag :)
2009-04-30

    huldran
En mycket stark text!
Har tyvärr själv liknande erfarenhet från min uppväxt.
Folk säger att det finns en mening med allt men jag hade hellre varit utan den erfarenheten. Vad är det för mening med att råka ut för sådant.
Du får gärna läsa min dikt Den Faderslösa flickan, som beskriver en del av mitt öde.
2009-04-30

  Junitvillingen
Givetvis bokmärker jag denna starka text!:-)
2009-04-29

  Junitvillingen
Utan att blinka en endaste gång kan jag på direkten säga, att sedan jag blev medlem här för några veckor sedan så är detta den mest starka, gripande text jag läst!!! Gud vad den berör mitt allra innersta...tårarna bränner...Vilket helvete du genomgått, men vilken hjälte du är som så naket, så utlämnande berättar om dina upplevelser. Det är bara SÅ tragiskt att du överhuvudtaget varit med om sådana hemskheter. Att skriva om det kan hjälpa dig att läka, samtidigt som texten kan hjälpa de som själva upplevt/upplever mobbing, utanförskap, svek...Du formulerar dig otroligt bra, skriver så öppet och ärligt. Och vill du prata mer så finns jag här. Känner djupt, djupt med dig. Och minns: det är ALDRIG den mobbades fel, ALDRIG! Många kramar till dig vackra människa:-)
2009-04-29

  Mr Lindemann VIP
Ja,den var betryckande att läsa.Jag vetju av egen erfarenhet hur människr kan vara så. Ja, detär bra att du här har tillfälett att skriva av dig på ett terapeutiskt sätt. I skrivandet är bra då man sätter ord på det onda. Saker och ting får ett namn, vilket det inte hade förut. I skrivandet gör du på ett sätt upp med ditt förflutna och kan även ge andra som är i samma situation som dig, hopp
2009-03-30

    Clawes
oj, var sjalv mobbad en del under nagot ar men oj. otroligt starkt, hemskt och anda sorligt realistiskt.
2009-03-02

  gunillago
Läste din text igår eftersom den var uppmärksammad och det gjorde man rätt i.
Det patos du skriver med, den vrede som fyller varenda bokstav, går inunder huden!
Den återhållsamhet som texten visar är mycket effektiv för att bära fram känslor. Stramheten i formen gör din "sorge/vredessång" till ett diktverk i mitt tycke.
När du har fått mer distans till din text kanske du vill putsa vidare på versformen - dikten är värd det.

Kram
2009-02-26

  Berit Robin Lagerholm VIP
En text som berör och fyller mig med sådan ilska.
Välskrivet och braskrivet
2009-02-25

  -Ulla Tilemo- VIP
En fantastisk text. Alla detaljer du har med, gör att man själv står där i mitten, själv känner hur helvetet brakar löst.
En viktig text. Du har vänt dig till helt rätt forum. Här finns det äkta vänner, det finns dem som känner igen sig, det finns empati och jag vill säga som Bibbi. Det går att komma vidare. Jag blir verkligen glad av att läsa att du skriver av dig. Om något fungerar så är det just det. Det GÅR att skriva av sig.....du anar inte vad som kan hända!
Jag blev också mobbad som barn, men jag skäms över att kalla det så när jag har läst det du varit utsatt för. Ödmjukhet är vad jag känner inför en människa som har upplevt allt detta och ändå står på sina ben.
Du skriver av dig, och du kommer att få upprättelse....sanna mina ord!
Tack för att du orkar skriva ner detta oerhörda; och på ett sådant fantastiskt sätt!
Applåd, bokmärker
2009-02-24

  Eaglemountains VIP
Starkt skrivet om verklighetens mobbing. Jag var själv mobbad, varje dag, i några år, från fyran till nian. Varje dag. Sen slutade jag skolan, och började jobba. Då var jag femton, och skulle fylla 16. Jag ville inte gå i skolan en enda minut till. Jag har aldrig varit på några klassträffar av förklarliga själ, men jag har träffat de som mobbade, och de har valt att gå undan, när de såg min blick.

Jag vet hur det känns, och vilken uppfinningsrikedom de har, dessa, som blir som monster under grupptryck. Och växer i sina "vänners" ögon. Och ingen törs göra något, eller försvara en. För då råkar de ut för samma sak.

Tack för att Du delade med DIG!
2009-02-24

  anits VIP
En stark text med ett innehåll som
gör att jag ryser, ingen ska behöva
uppleva något sådant, jag undrar
var fanns dom vuxna
2009-02-24

  Sorgsenheten
Det jag känner när jag läser detta är hat mot de som gjort detta mot dig, och jag gråter och önskar att jag kunnat ta din plats så du slapp uppleva allt detta. Du skall veta att du är en mycket stark människa som valt att stanna kvar.
2009-02-24

  Bibbi VIP
Jag är ett levande exempel på att det går att komma igenom helveten. Läs mina "Lurad i en fälla", "Är helvetet på jorden" och "Djävulens ansikte"
Det går att lägga bakom sig och gå vidare. Låt inte dessa torterare stjäla en enda dag till i Ditt liv!
2009-02-23

  Redeemer
Vad jag önskar att det bara var påhitt allting. Men jag tror på varje ord du säger. Det här är nog det bästa jag läst här på poeter.se.

Var stark, vännen. Jag står på din sida, även om det bara är på en sajt på internet. Släpp inte taget om din dröm. Jag hoppas, tror och ber att du ska få det du längtar efter. Och din skrivartalang förtjänar att upptäckas. Skriv av dig du, för det är oerhört gripande det du skriver. Applåd och bokmärke flera gånger om!!!
2009-02-23

  Fokus
Låt aldrig andra ta makten över ditt liv. Du är mycket starkare än du förstår. Dina erfarenheter kommer du inte undan, dem måste du lära dig leva med.
2009-02-23

  Karin Andreasson
Människan är ett hemskt djur. manipulativa. kan begå de mest hemska brotten mot varandra. agerar ofta i flock. rädslan av att hamna utanför denna flock kan få vissa att göra nästan vad som helst. jag lider med dig. lider med dig för allt du tvingats utstå. blir så fruktansvärt arg. vad gjorde skolpersonalen? reagerade dom inte? men du ska leva ett bra liv resten av ditt liv. ta tillbaka ditt liv. jag tror på kognitiv terapi. låt ingen ta din själ ifrån dig. den är bara din. det finns många goda människor också. försök att hålla dig till dom. önskar dig allt gott!
2009-02-23

    ej medlem längre
Det här var en mycket stark text, med ett förfärligt innehåll. Inget barn ska behöva uppleva denna ondska! Var fanns de vuxna?
2009-02-23

    Calin
Aj som fan vad den texten välde sig in över mig. Jag är så ledsen att du fick uppleva det. Behöver du så finns det många axlar att luta sig mot här inne på poeter.
2009-02-23
  > Nästa text
< Föregående

CRAIDLARN
CRAIDLARN