jag älskar dig
men jag vet inte vad jag ska ta mig till
anton, du bor på andra sidan jorden
förstår du inte?

han heter oliver, är född i liverpool
och han håller min hand medan han knullar mig hårt

du säger att du fortfarande onanerar till tanken av mig
för det var någonting med hur mitt hår föll över din mage
när jag sög av dig om kvällarna
försöker charma mig genom att låta patetisk

han talar inte mitt språk, förstår ingenting
när jag tilltalar honom på mitt modersmål
jag uttrycker aldrig min kärlek för honom
och han kallar mig kall, med sin oförståeliga accent

jag vet inte om du gjorde mig ofantligt lycklig
eller om jag egentligen inte brydde mig om dig
för jag grät aldrig vid tanken av dig med någon annan

oliver tynger ner hela min kropp
för hur jag såg på honom med sorg i ögonen
när han med precision delade ut en lina kokain till mig
jag tror jag saknade dig då, du försökte aldrig förändra livet med substanser, så som alla mina tidigare pojkvänner har gjort

anton, du fick mig att vilja förändra världen
när jag inte ens orkade att klä på mig om morgnarna
så snälla, låt mig inte drunkna i atlanten
det går så fort, jag kommer snart hem igen