Ser man,
när man ser mig gåendes och
smått huttrandes från kylan
att min värld är din?

Ser man,
att mina tankar rusar till ditt ansikte,
att jag ser dig, att du skrattar
och dina ögon ler?

Ser man,
att du är så vacker när du vaknar
eller när du sover?
Att skönheten i allt det som är du får mig att le?

Mitt huvud smeks av en förnimmelse; jag känner din hand och fingrarna rör sig försiktigt i den ena jackfickan

Ser man det?

Eller den väntan jag bär, medan Ecco gör avtryck i februarisnö?

~~~~~~

Ser man,
när man ser mig gåendes och
smått huttrandes från kylan

att handen i min ficka
försiktigt berör asken

~~

Och att den ena ringen däri

~

är din?