bakom dimmiga fönster

sitter jag

med den plågsamma

sanningen

rinnande ned över mig

som luft men inget syre

vattenånga

ser det ut som

fast fallande

precis som jag

jag kvävs

i dimman

för du vill inte höra

du vill inte höra

hur mitt hjärta flämtar efter dig

skriker efter dig

du vet inte

att någonstans dör någon för dig