den allra mest bestämmande tjejen i ridskolans stall hade vuxit upp nu

nu hade hon sett raukarna och russen

och hon hade kyssts av havet i viken, fått nyckelbenet slickat i skuggan längs ringmurens insida

av honom

och klätterrosornas blad de kallare följemånaderna, roströda flagor i resväskans botten, och taggen

hon svalde sveket i en påhittad glömska

återvände till flickrummet och började om i sin sandemoska saga 

sedan - till våren skulle hon minsann rådbråka häxmästaren - och inspirerad, rista sin hämnd

 

ibland spänner världar mellan bestämda fält