droskornas järnskodda fälgar slog blänk på nevas krusningar
otidigt skyttlade, förbi lökkupolerna - bakom sina flor

skälmska leenden - strax suktande burgundröda talgstift
puder och plym längs stövellädrens stalldoft

vitt kött ur snörlätta liv - talkad bysts åtrådda pärlemor
gavs och togs - träull välvde svanken, ömma bett i topparna

saliv ur mörka gränder - vodkans resta hetta, raggens sveda
naglars rop i huden och locken som vände getens pupill

hängivelsen - i tsarens sista tid, knappast mera rättrogen än
då munken, en obskyr sibir, frälste rysslands damaristokrati