Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en sorts sonett


Vårens tomma läppar (bränner)


Eld som bränner vårens tomma läppar
stannar vid den dag som var i går
minnet är när livet lämnat spår
ödsligheten skänker den som greppar

tidens grymma torso lagd på bår
slagen blå av tankens grymma käppar
svider som av ögonkastad peppar
här är nutid fylld av djupa sår

Böjd mot marken väntar frostens timma
skyldig livet allt vad livet vänt
vem ska rädda döden från sig själv

Ser mot mörkret, finner att förnimma
tröst av sorgsna dagar kölden sänt

vem ska rädda döden från sig själv




Bunden vers (Sonett) av halmstrå
Läst 314 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2009-02-28 10:38



Bookmark and Share


  Bodil Sandberg VIP
Underbart tjusig dramatik..älskas applåderas och sparas!
2009-03-14

    papillon
Stark text med skarpa bilder i en egensinnig form med lika egensinnig rimflätning och femtaktig trokéisk rytm - sannerligen "en sorts sonett" - applåder!
2009-02-28

    © Birgitta Wäppling VIP
Insiktsfullt och tankeväckande skrivet.

Applåder!

Även om den klassiska sonetten börjar med en obetonad stavelse i varje rad, blir det här nästan som en variant på sonettformen.
2009-02-28

  korpfjäder
Så starkt...
vem ska rädda döden från sig själv?
Stannar i den tanken ett tag.
2009-02-28
  > Nästa text
< Föregående

halmstrå
halmstrå