Vi bodde på ett fält, bårsta

minerade vägar , försök att rymma trots vetskapen att den enda som ville mig illa var du.

1 år var jag när du smällde igen dörren med ett "jag kommer snart"

där formade du mig till att aldrig älska dig, lögner, tillit, oförmåga och detta var det enda du gav.

Din avsaknad av empati smittade min själ med mörker.

Livrädd, klättrade jag upp på stolen till fönstret, ramlade några gånger slagen, blodiga händer, skrik av saknad, ensam med tomhet som min start i livet.

din trygghet var min lögn, bortom din kyla lever jag, med min saknade barndom,

stolen besegrades, jag bankade sönder din brist på kärlek, du vände dig ej ens om.

jag sprängdes till likgiltighet.

atomer av smärta blev mitt första steg i livet, Satans käring,

jag Insåg att för dig var jag intet och det var ömsesidigt.

Vi ses i helvetet kära mor...