Tanken som väcks i mitt huvud
tanken om tvivel, välgrundat
och allmänt kval... ångest
Jag vet inte vad ångest är
inte på riktigt... jag kan gissa...
De säger jag har ångest...
jag vet inte... är det rädsla?

Jag är rädd, det vet jag
rädd att vara och att inte vara
social existens är en börda
eller jag kanske är existensens börda
det spelar kanske ingen roll

Jag är rädd... alla är rädda...
jag är malplacerad... vem är rätt?
Jag tvivlar på min rätt att vara...
... vem gör inte det?
... jag tvivlar på din rätt att vara...

... vem är du?!

Jag är det du gömmer undan för dig själv
... jag förpassas till mörker när du låter rädslan få ljus
fastkedjad i ett torftigt inre... en cell utan fönster...
... jag minns inte hur jag kom hit... när... varför...
När DU lät skuggorna ta över försvann jag bit för bit...
från att vara en ekande röst har jag blivit en viskning

... förlåt... jag menade inte...

Jag vet... du är svag... du är... svag...
det räcker inte att bara lyssna, du vet?
du måste höra och du måste förstå...
du har förpassat dig själv till en ständig post utanför
och nu är du förvånad att du inte kan ta dig in igen...
... det är svårt att ta tillbaka en sönderbränd bro... att ångra...
att öppna en dörr du låtit rosta igen...
men... vem bryr sig... eller hur?
... det är väl det du alltid säger?
om sanningen ska fram... inte ens jag orkar bry mig längre...
... inte ens du

/