vet
varför jag hela tiden var rädd för
att öppna mitt namn
och finna att där inte fanns mer
än den påklädda tomhet vi alla gömmer oss ifrån
den tomhet som försöker döljas under leenden
på familjekorten i vardagsrummet

jag var rädd
för att jag under mitt möte med det stora enkla
skulle behöva ljuga
om vart min säng står
i livets rum