Om natten lever hon
intill trädstammar och mycket stilla
Mörkrets läten yttrar hon
med tom och falsk välvilja

Klok är hon
men sitter tyst utan att ge råd
Faror ser hon
och iakttar offer be om nåd

Mäktig är hon
över nattens odlingar
Trött blir hon
och sprider sina tunga vingar

Vingslagen
lämnar djupa spår i luften