Bakgrunden är fonden till den arena vi improviserar på.
Rötterna är vårt bete.

Jorden är vår födelseplats.
Vår urmoders sköte som vi alla härstammar ifrån.
Universum är moder jords vistelsegrund.

Människorna lever med självpåtagna ögonbindlar.
Som att blunda skulle lösa de blinkande problemen.

Brottning med döden.
Vi ordnar och ställer till rätta.

Fast oordning i det organiska blir priset som lyxen orskar.
Och ingen betalar.
Pengarna är krediter.

Låtsassignaler.

En utsugande kraft av ändliga resurser.

Vad gör vi sen?

Sen när inflationen är här.
När depressionen och krigen och katastroferna bygger sina hyddor på våra rika bostadsrätter.
När lössen flyttar in i våra kuddhav.

Vad gör vi sen?

När livet inte längre kunde livnära oss och vi blev den enda arten som självdestruktivt utplånade livets möjlighet.

Livets möjlighet att sprida kärlek i den fysiska sfären.

Livets möjlighet som tog slut.

För att människan blev den kokande grodan som upptäckte försent att hon i sin tillväxtiver inte insåg att temperaturen stigit henne över huvudet.