Han sa
Han berättade
Han undrade så

Begrundade
Våndades
Över dom två

Frihet
I tvåsamhet
Det ska väl gå

Hon agerar
Han frustrerad
Kan ej förstå

Vill bara älska
Vill inte gå

Hon talar
Med oro
I sin darrande röst

Försöker
Förklara
Och inge han tröst

Hon bävar och
Det spänner så
I hennes bröst

Nu växer sej
Tomheten
Som allra störst

Förändring i tanken
Behövs kanske först

När våndan
Har blottats
Mellan henne och han

Så är
Hon bara kvinna
Och Han bara man

Ingen
I sanning
kan klandra varann

Båda vill
Krypa in
I skyddande famn

Och dom fortsätter älska
Så gott dom nu kan