Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Loppbett och svårmod

Knappt synbar men ändå påtaglig
stör han dig
Liten, sårbar och otroligt utsatt
stör han dig
Vandrar ej långt på denna jord men ändå
stör han dig
Han håller sig nära dig dag och natt
stör han dig
Du stönar av missmod när han inte vill gå
ditt loppbitna helvete!




Fri vers av Mandelhierta
Läst 512 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-03-04 22:19



Bookmark and Share

  UllaBritta
Jag kunde ligga där i min säng och se hur loppan hoppade på mitt täcke. Snart kommer dom under täcket och biter.
Ja han/hon störde mig.
Loppan hade kompisar som satt bak tavlor på dagen och på natten gjorde loppan sällskap
Han/hon hette Panka, och dom två störde mig verkligen. Det var jag som var liten och sårbar och utsatt i mitt lopp/pankbitna helvete.
Jag blev påmind om min barndom då det verkligen fanns dessa hemska djur.Tack och lov så är dom utrotade.
Tack för en bra dikt.
2009-03-05
  > Nästa text
< Föregående

Mandelhierta